Kaffebloggen

Ropen skalla, kaffe till alla!

Kaffe!
Ropen skalla, kaffe till alla. Med tanke på 1 maj-firandet så kan man låta tanken vandra fritt och göra associationen till allas rättighet till en kopp kaffe. En god kopp.
En självklarhet för många kan tyckas, och i takt med att kaffe har hamnat högre upp på intresselistan hos många så ökar också kraven på odlare, kaffeleverantörer, kaféer och – inte minst – kontorskaffeleverantörer.
Ämnet kaffe kan ta vilken vändning som helst eftersom det är en dryck som förekommer överallt och i många olika former. Dejten, mötet, bokcirkeln, semesterplaneringen, frukosten, efter middagen eller nåt annat tillfälle. Take your pick! Det finns egentligen inget tillfälle som inte passar som ursäkt för en kopp. Gärna med något till, en kaka, kanelbulle, tårta eller en calvados. Kanske ska man inte promota spirituosa i sånt här forum, men det vore andra sidan hyckleri att blunda för verkligheten. Det är ju upp till var och en att bestämma, eller hur?
Det mest politiskt korrekta och uppskattade kaffesällskapet (förutom gott sällskap) torde vara bakverket. Även om nyttoaspekten kan ifrågasättas, men man lever bara en gång.

Här kommer ett superenkelt recept på en smarrig cheesecake som du kan suga på innan vi fortsätter:
Du behöver ca 250 g cream cheeese, 400 gram kondenserad mjölk (sött och gott) samt 5 st ägg (separerade). Garnera med jordgubbar eller blåbär och pudra över florsocker för konditorilooken.
Varför inte ringla lite chokladsås över också.
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg aluminiumfolie i en kakform och smörj med smör. Separera äggulor och vitor.
Använd en stavmixer (typ) för att bearbeta cream cheesen i sen skål. Det tar nån minut. Tillsätt kondenserad mjölk och vispa ihop. Pytsa sen i äggulorna och mixa ihop till en jämn smet.
I en annan skål ,vips äggvitorna tills det blir ett fast fluffigt skum. Vänd ner äggvitan i smeten, hyfsat försiktigt. Se till att det blandas väl.
I med smeten i kakformen och ställ den på en plåt, gärna med höga kanter för det är dags för ett vattenbad. Häll i kokande vatten i plåten/blecket så att det når en tredjedel av kakformens höjd.
Sen ska allt in i värmen. Baka i 45-50 minuter, stäng av ugnen och låt allt stå kvar i en timme för att bli klar på eftervärmen. Låt den sen kallna innan du serverar.
Och du glöm, inte kaffet.

När blev då kaffet en rättighet, eller ska vi säga folkligt?
Runt 1680 kom kaffet till Sverige (kung Karl X Gustafs sändebud hade smakat det i Turkiet 25 år tidigare- och han gillade det INTE!), i vart fall finns det bokfört hos Tullverket i Göteborg.
Man får väl förmoda att det var en dåtida import av bitter medicin – något utbrett kaffedrickande fanns det inte. Tre år senare (1685) upptogs kaffe som en medicinskt verksam substans och prissattes i den svenska farmakopén, men det verkar som om apotekarna smugglade det in i landet – några officiella införseluppgifter finns inte. Fast det var nog inte bara kaffe som apotekarna importerade via mindre officiella importkanaler. Tio år senare (1695) infördes officiellt den hisnande mängden av 25 kilo kaffe till Stockholms hamn.

Men mode är ju ett fascinerande fenomen. Hjältekungen Karl XII:e (1682-1718) lärde sig att uppskatta kaffets uppiggande effekt under sitt turkiska äventyr – eller snarare när han hölls som gisslan av Sultanen. När krigarkungen Karl kom ridande tillbaka, på sin berömda och snabba sadeltur genom Europa, till ett snarast bankrutt svensk-finskt kungarike och hela hans militära storrike gick i bitar runt honom utan att han hade statligt guld eller friska soldater nog att påverka det, så drack han kaffe. Han gjorde, under en kort tid, Lund till residensstad, säkert för att det var närmare att därifrån kunna försvara eller attackera de tyska furstendömen som ständigt var i krig med varandra. Men med sig till Lund hade han en turkisk kaffekokare. Det påstås att han och hans stab konsumerade närmare 4 kilo kaffe per dag. Fast det finns också de som påpekar att han levt på löpande räkning när han var gisslan hos Sultanen och att han hade en hel svärm med irriterade turkiska bankirer, som följde honom ända hem till Sverige för att få tillbaka sina lån med god ränta.

Och de kunde inte leva utan sitt turkiska kaffe. Denna kungliga och rent turkiska dryckespreferans satte dock kaffedrickandet på dagsordningen hos landets dåvarande ”jetset”. Rätt långt ifrån arbetarrörelsens 1 maj-firande, om man så säger. Det tog dock tid i Sverige innan kaffet verkligen slog igenom på bred front. I Carl Michael Bellmans diktning är det inte lätt att finna denna dryck. Vilket är märkligt då drycker (nu är vi inne på spriten igen) ofta var en vital del av hans poetiska bläck. Kaffe var dyrt på 1700-talet och brännvin (jaha, nu är vi där och tassar igen) var betydligt billigare. Sådana drycker nämner också Bellman betydligt oftare. Kaffet var periodvis så dyrt att man både förfalskade de ”riktiga” bönorna och gjorde surrogat av råg, cikoria- och maskrosrötter, ekollon, aprikoskärnor – ja, i stort sett allt som hade en naturlig beskhet. Faktum är att en av de bittraste fejderna i den svenska kaffehistorien kan relateras till det älskade brännvinet. Under 1756-års riksdag genomdrev bönderna – med en icke helt oansenlig hjälp från icke bönder – ett totalt kaffeförbud. Detta kan snarast ses som en hämd mot förbudet mot husbehovsbränningen eller beskrivet med andra ord möjligheten att förädla spannmål till brännvin – en dryck man kunde få klingande mynt för. En modern parallell är förstås de fattiga bönder runt om i världens minst utvecklade länder, som idag odlar opium istället för brödsäd. Men kaffet släpptes fritt. I stället blev det hög tull på kaffeimporten. Oavsett om det var förbud mot införsel eller höga tullar så fanns det en grupp som tjänade stora pengar på dessa förbud – de affärsmän som kunde finansiera smuggeltransporter av de efterlängtade bönorna.

BLAND FOLK OCH FÄ
Från att ha varit en exklusiv dryck, som man drack i slutna sällskap eller till och med bara tillsammans med utvalda socialt högstående gäster, blev kaffet en alltmer folklig dryck. Även om den sociala skillnaden bestod på landsbygden långt in på 1800-talet – det var prästen, klockaren och skolläraren som njöt kaffet efter godsägarens middag, medan de övriga gästerna i bästa fall fick se på – eller så kunde man koka ett kok eller två till på herrskapets sump. Kaffet blev också mycket billigt och från att ha varit en lyxartikel blev det så prisvärt att det till och med spåddes i sump hos de fattigaste av landets torparfamiljer.

Annat är det idag, kaffe är faktiskt relativt billigt och många butiker säljer kaffe med ganska låga marginaler för att locka kunder (som givetvis köper annat när dom är där). Och folkligt har det blivit. Faktum är vi i Norden är världsmästare på kaffekonsumtion. Överst på prispallen står finnarna som konsumerar 13 kg per år och invånare. Vi svenskar delar andraplats med danskarna med cirka 11 kilo. Men utvecklingen går ständigt framåt och nye trender kommer ständigt. Det vi ser idag är inte kaffesnobbism, det är nyfikenhet och smakutveckling. Kombinationen böna och rostning gör att det finns tusentals olika kombinationer och smaker. Kaffet har tagit en naturlig plats i näringskedjan (vi återkommer till näringsinnehållet i ett senare inlägg) vilket får oss att associera fritt igen. För sånt är ju kaffestundens natur. En bild vi snubblade över igår fick kan knytas till både näringskedjan och naturen. En fotograf som heter Doc Jon har lyckats fånga (på bild) en fiskgjuse som tar en haj, och hajen i sin tur har en fisk i munnen. Vad är sannolikheten… en på en miljard? Mindre ändå?
Här ser du en close-up:

Sannolikheten att du får en god kopp kaffe är betydligt större. Åtminstone om du kommer till oss. FIKA FOR GOOD är ju liksom vårt adelsmärke. For good taste, meeting, laughs, people, environment.
Vill du veta mer om vad du behöver? Gör en BEHOVSANALYS. Du anger dina koordinater, vi kontaktar dig.



    Vi tror på fikastunden som en väg till gott humör, goda relationer, goda medarbetare, goda möten och affärer. Vi tror på den goda smaken att jobba hållbart med såväl miljö som leverantörer och kunder. Vi kallar det ”FIKA FOR GOOD”. En professionell och lycklig fikapaus utan slut.